it's like one of those bad dreams, when you can't wake up

ja verkligen.. allt går sjukt tungt just nu...
vovven, morfar, skolan, och sist men absolut inte minst konståkningen...

ska iväg till ishallen om 5 minuter.. kommer bli sista träningen på is denhär säsongen, detta betyder att det kan bli min sista träning på is någontin... redan igår när tanken slog mig på eftermiddagen så kom tårarna, i mängder.. =(

vill inte ens tänka på hur jag kommer känna mig när jag går av isen ikväll... men man kanske inte ska vara ledsen, man kanske ska vara glad för det man fått, alla underbara åren.. jag kommer aldrig glömma när jag tog fri 4an, den dagen va underbar, jag kommer aldrig glömma när jag åkte SM och SKF, jag kommer aldrig glömma min första 2 axel på tävling, jag kommer aldrig glömma tatiana och minst av allt kommer jag nog glömma alla underbara skratt man haft där ute..

nu ska jag åka, usch har haft en tryckande känsla i bröstet hela dagen...=( kommer sakna det så jag dör!

förstå hur tomt det skulle bli...

idag har varit en sjukt tung dag.. igår och imorse tänkte jag väll mest att det skulle lösa sig, vist kändes det lite konstigt när man sa hejdå imorse när man gick, det fanns en liten svag tanke där bak att det kunde ju faktiskt gå dåligt...
sen slänge man bara bort tanken tills mamma ringde.. min lilla plutta ligger på operationsbordet =(  hon hade flera tumörer som dom ska ta bort men som tur va har det inte spridit sig till lungorna än, hade det gjort det hade min plutt inte funnits så länge till =(
dom ska skicka prover efter operationen och se om dom behöver operera mer..

jag skulle inte klara mig utan henne, varje dag när man kommer hem och möts av en överlycklig liten vovve och när hon kommer för att trösta när man är ledsen...

kämpa pluttan!!

fredag den 13e

jag är verkligen inte skrockfull så denna dag har varit precis som alla andra dagar...
fast inte riktigt :)

åkte med mormor och mamma och köpte alla tyger och sånt till studentklänningen idag, det kommer bli hur bra som helst verkligen!!

och när jag kom hem så va jag jättehungrig och vi hade kvar kasler och sås men slut på riset så hör och häpna gott folk, helene stälde sig och kokade ris, helt själv!!

jag tror jag har kommit i någon sorts 20års/student kris.. jag känner att det verkligen är dax att bli vuxen, man måste ju lära sig att klara sig själv någongång och det är nog nu som är ett bra tillfälle.. =) så nu är jag en erfarenhet rikare, jag vet hur man kokar ris, gott blev det oxå =)

ikväll är det första matchen i kvarserien, borta mot aik, familjen ska bänka sig här hemma framför tvn, kopla in datorn och köpa matchen =) sen är det bara att sitta och njuta till en förhoppningsvis seger! :D

tänk va underbart att en sjundedel av livet är fredagar =)

vi siktar mot stjärnorna i hopp om att i allafall komma till trädtopparna!

ja det kanske är just det som alltid knäcker mig. att jag inte insett att man aldrig kommer nå till stjärnorna, man kan inte va bäst i allt och man kan inte alltid lyckas.
tänk så många gånger man ligger i sängen på natten och kommer på hur värdelös och misslyckad man är egentligen. ingenting i livet har egentligen blivit som jag vill, alltså så har jag inte lyckats med någonting egentligen..

mitt största misstag  i hela mitt liv va nog dom två åren som jag spenderade med dig... du förstörde verkligen mitt liv, tänk va mycket jag missade under dom åren, tänk va mycket annat jag kunde ha gjort som hade varit så mycket bättre som jag ångrar idag att jag aldrig gjorde. jag tror inte det går en hel dag utan att jag tänker på dig, på allt du gjort mot mig, på hur du förändrat mig (både positivt och negativt) och hur det hade varit om jag inte tog det steget jag gjorde den där dagen när jag äntligen sa ifrån..
men det finns saker som gör att jag inte ångrar att vi träffades den där dagen på sommaren 2006..tänk alla underbara människor som jag träffat och lärt känna genom dig, alla minnen som jag har som faktiskt är bra, från dom stunder då jag kände mig som världens lyckligaste människa! jag saknar alla domhär människorna som jag träffat, alla har varit unika och roliga och många har fått en specielltplats och har betytt otroligt mycket för mig..
men jag fick inte bara nya vänner genom dig, fick även fiender och jag förlorade alla mina gamla vänner.

det är nog min förlust av alla andra vänner som gör mig mest ledsen.. vist det är lätt att sitta och se fel hos alla och tänka att jag klarar mig så jävla bra utan dom... men tänk bara sommaren 2005 jag kommer nog aldrig ha så roligt på samma sätt igen i hela mitt liv, vi delade verkligen allt du och jag, vi va som tvillingar men sen bara försvan du, eller var dte jag som försvann?
sen träffade jag en ny helt underbar tjej, carro, vi va som gjorda för varandra, i hade the time of my life igen men jag sumpar åter igen allting och aldrig blir sig någonting likt igen...

man vet inte vad man har förän man förlorar det...
i miss it

mindre än 100 dagar kvar =)

ja nu är det faktiskt bara 61 ggr till som jag kommer behöva gå till skolan innan studenten =)
gud va skönt... i torsdags va det 100 dagars, trevlig tillställning, lite fööööör mycket folk men det va roligt iaf =)

igår va jag, kajsa, sandra och linnea på oliver twist, va faktiskt jäkligt roligt och trevligt! hellyckad kväll, den tackar jag för :D

imorgon är det matteprov, känns väll lite halvdåligt, men känns kanske som att ett vg inte vore allt för svårt att fixa, jag hoppas på det bästa =)

nu måste jag sova
puss, godnatt

dålig

ja, jag har blivit riktigt dålig på att blogga.. kanske för att det inte finns så värst mycket att skriva..
idag va första dagen i skolan efter lovet, kändes väll lite så där lagom jobbigt som vanligt att ha lektion kl 8..
vi fick våra studentkläder idag iaf :D grymt roligt, sitter i skrivande stund faktiskt i både byxorna och tröjan (inte trosorna ;)) heheh...

händer inte mycket allt längre, känns som om man bara går en lång väntan tills att studenten kommer så att allt det här är slut, så man får en fast tillvaro igen, man vet vart man ska..
just nu har jag verkligen inte en aning om vart jag befinner mig om ett halvår, kan ju typ va vart som helst i sverige.. men ändå smyger sig en rädsla på mig, vågar jag verkligen bryta upp allt här hemma?! detta är en tanke som slår mig dagligen, hur ska jag klara mig utan alla vänner, utan mamma och pappa, utan min vovve och utan min konståkning...? helt själv lixom
ja, jag vet... jag tjatar 24/7 att konståkningen är tråkig, jobbig och jag vet inte vad, men när jag väl kommer till kritan så är det mitt liv, jag älskar det och skulle inte kunna klara mig utan det..
ska jag bryta upp igen och få en ny tränare nån annanstans? hur ska det gå?

nej, nu är det gossipgirl, ska sova i soffan en liten stund :)

på återhörande =)

RSS 2.0